Jag känner i dagsläget inga som helst tickanden och tackanden från min biologiska klocka. Och visst har argumentet "Du kommer att ändra dig när du blir äldre" kommit upp ett antal gånger. Men oftast tycker jag att människor är ganska avslappnade kring detta. Kanske för att jag inte har en partner? Kanske för att jag ser yngre ut än jag är? Jag funderar också mycket kring detta med barn/inte barn. Just för att det är så normalt att skaffa barn. Kommer jag att ångra mig? Det är störigt att jag inte ska kunna känna mig säker i mitt val, bara för att denna skaffa barn-norm är så djuptdjuptdjupt rotad i vår kultur.
Därför blev jag lite glad när jag hittade denna fantastiskt tankeställande text om att frivilligt avstå från barn. Cirka 5% av svenska befolningen avstår frivilligt att föröka sig. De blir ofta ifrågasatta. Det är provocerande att säga att en väljer ett liv utan egna barn.
Mångas mening med livet (om det nu ens finns någon sådan) kanske är barn, men någon annans mening med livet kan ju vara att skapa ett framgångsrikt företag, eller se alla jordens länder, eller att aldrig behöva kliva upp upprepade gånger varje natt under månader i sträck. Varför skulle deras mening med livet vara mindre värd än den som många delar?
Det underliga är att säga att en "vill satsa på karriären i stället för egna barn" inte fungerar. Un-der-ligt!! Är det inte bättre att vara en icke-förälder än en frånvarande förälder? Jag tycker så klart att det är upp till var och en att välja om barn ska skaffas eller ej, utan att detta ska leda till att människan måste förklara sig och sitt eventuellt onormativa val.
Kristina Engwall,
Peter Letmark,
skaffa barn,
1 kommentarer
Linda
29 Nov 2013 10:21
Så sant! Jag vill inte ha barn, ifrågasättande händer en del men brukar ställa motfrågan varför ska jag skaffa? Då brukar det bli tyst. Håller med det du skriver, bättre va icke-förälder än frånvarande.
Kommentera