Om jag hade fått en tia varje gång någon påpekade min kropps utseende på ett icke positivt vis hade jag varit rik. Jag hör nämligen till den kategori människor som samhället anser sig ha rätt att kommentera. Vänner, kollegor, kursare och totala främlingar. Detta för att jag är smal. Är du smal får du räkna med att bli påmind om denna "defekt" i tid och otid.
Några exempel:
- Sitter och har grupparbete på universitetet. En av de andra studenterna och jag sitter bredvid varandra. Plötsligt griper denne tag i mitt lår och utbrister något i stil med -Alltså, vilka töntigt små lår! Kolla här jämfört med mina. Jättesmå! Alltså jaha. Det satt du och funderade på nu när vi skriver arbete? Och du tyckte också att det var något som du var tvungen att säga. Jag ska genast se till att få kraftigare lår så att du i fortsättningen kan koncentrera dig på arbetet. Jag kan inte minnas om jag sa något...
- Hade ganska nyligen börjat på ett nytt jobb. En av dagarna hade jag missat att kolla upp tillståndet på matlådefronten och hade ingen matlåda. Jag krafsade ihop vad jag hade hemma. Minns inte exakt vad det var nu men jag minns att det var morötter med. Pratade väl lite om det på lunchen i stil med -Vad fan, klumpigt att inte ha koll, men jag drygar ju ut lunchen med morötter! *höhö*. Vad får jag för kommentar av en som inte ens är med i konversationen från början? -Inte konstigt att du är så smal!! *haha* Nej verkligen inte alls konstigt. Alla vet ju att vikten bara raaasar om en glömmer lunchen en dag. Ny på jobbet och totalt ställd, så jag sa ingenting.
- En vän säger -Du är så smal och mager! som bland de första kommentarerna när vi ses. Vid ett senare tillfälle kommer min kroppsmodell upp igen med samma vän, och när jag utbrister -Jag är så trött på att höra om hur smal jag är! förklarar vännen sin tidigare kommentar med att denne inte sett mig på så länge. Jaha? Så om en inte sett någon på länge är det ok att uttala sig negativt om någons kropp? Hade personen sagt samma sak till en överviktig? Jag har svårt att tänka mig det, för det är fult att säga att någon är tjock.
- En man, som sett mig växa upp, häver en dag ur sig (i ett socialt samanhang); -Du är så smal. Ser ut som ett Biaffrabarn. Denna man som vet att jag alltid sett ut såhär. Och han nöjer sig inte med att påpeka hur smal jag är, han tycker även att det är en bra idé att även vara så oförskämd att jämföra mig med ett svältoffer. Jag har alltid haft respekt för honom, men den dog precis i det ögonblicket. Och JA jag sa ifrån den gången. Nog är nog.
Varför är det såhär? Varför anser sig folk ha rätt att kommentera någon annans kropp på ett nedlåtande sätt? Ibland till och med vara riktigt oförskämda.
Nu ska ni få höra vad jag anser om min kropp.
Jag har fötter som pliktskyldigt bär mig genom livet dag ut och dag in och de klagar aldrig (eller ok då, om jag klämmer ner dem i högklackade skor..), som låter mig njuta av känslan av solvarm mossa när jag klafsar runt barfota på en myr, som silar sand mellan tårna en varm sommardag, som ibland får agera extrahänder när de riktiga två är fulla.
Jag har ben som burit mig upp till höga pass i Anderna när jag gick Inkaleden, de har dansat med mig oräkneliga nätter, de har sprungit genom kohagar, de har simmat efter valhajar och de har burit mig längs en mörk sandväg mitt i natten så att jag han med bussen hem, trots att jag hade åkt på matförgiftning och mådde skit.
Jag har en mage som orkar göra massa situps, som tar hand om all god mat jag äter och ser till att jag får näring, som har varit sjuk många gånger med exotiska bakterier och annat skit men som alltid hämtar sig.
Jag har armar som jag kan krama dem jag tycker om med, som hjälper mig att hålla i saker, som kånkar hem tunga kassar när jag handlar, som flyttar möbler och vinkar till goda vänner.
Jag har händer som gör att jag kan skriva denna text, smeka någon över håret, förse mig med föremål jag behöver, hålla någon i handen och bläddra i sidorna i en bok.
Jag har ögon som tillåter mig att se underhållande filmer, en vacker solnedgång, mina älskade familj och mina underbara vänner, navigera i min miljö utan ytterligare redskap och som hjälper mig att uttrycka mina känslor.
Jag har öron som låter mig lyssna på andra och på musik, som gör det möjligt att delta i seminarier och ger mig en 360 graders koll på miljön när jag rör mig genom staden
Jag har en mun som kan känna alla goda smaker som finns i världen, som kan kyssas och pussas, som kan skratta och prata, som kan ta ett djupt andetag och som kan skrika ut både glädje och ilska och sorg.
Allt det här och mycket mer gör min kropp och det är därför jag tycker att den är så himla fantastisk! Den är stark och frisk och framför allt är den en förlängning av mitt allra viktigaste - min personlighet.
Min personlighet finns i min hjärna. Min hjärna jobbar dygnet runt, året runt. Den tar in information och värderar den, och lär sig nya saker och glömmer saker fast de ibland är viktiga. Men hela tiden utvecklas jag med hjälp av den. Jag blir glad när folk påpekar saker som händer i min hjärna. Oavsett om det är en positiv sak som jag gör rätt och ska fortsätta göra, eller om det är en negativ sak som jag gör fel, för då kan jag ändra den saken.
Så.. till alla er som tycker att ni har rätt att kritisera någon annans kropp; Jag blir så klart glad om jag får en komplimang, det mår alla bra av. Men jag blir INTE glad över negativa kommentarer om min kropp. För min kropp ser ut som den gör och det har egentligen inget som helst att göra med någonting, och allra minst är det DIN uppgift att påpeka brister som finns i DINA ögon. Jag älskar min kropp på grund av ovan nämnda anledningar och det ändras inte på grund av dina förolämpningar, men jag blir oavsett less och irriterad över att DU anser dig ha rätt att kommentera min kropp utifrån någon sorts visuellt ideal. Så nästa gång du tänker kritisera någons utseende - GÖR INTE DET! Säg något snällt i stället eller var tyst.
Nu ska jag och min freakin' awesome kropp passa på att tvätta fönstren denna ovanligt varma och soliga novemberdag.
Glad och funktionell! Mina två favoritsaker att vara.
feminism,
frisk,
kroppsbild,
kroppskritik,
1 kommentarer
Nicki
18 Nov 2013 14:08
Jag kommer nog aldrig förstå mig på hur personer tänker som säger till andra att skaffa kött på benen. För mig är det precis lika laddat som att kalla någon fet, om inte till och med värre! Varje dag i mitt liv har någon ansett sig ha rätten att kritisera min smala kropp - det är inte okej!
Nu när medicinerna tvingat på min kropp 10 kg till så verkar det vara fritt fram återigen - men nu heter det att "du såg ju SJUK ut innan, tack och lov att du gick upp i vikt!". 55 kg till en kropp på 169 cm kan omöjligt se sjukt ut! Sen att jag vantrivs nåt fruktansvärt i denna nya, stora kropp - det skiter samtliga i. Jag var som mest självsäker när magen och låren inte dallrade - dit ska jag tillbaka! Vågen stod då på 55 kg, men eftersom mitt nya mål är att bli muskligare så kommer jag sikta på en högre siffra men med lägre fettprocent (om än inte mycket). De som kritiserar mig kommer jag börja avveckla en och en framöver.
Avslutningsvis kan jag inte annat än ställa frågan; Hur kan man inte förstå att det är minst lika jobbigt att få höra att man är äckligt smal/måste äta mer/killar inte faller för magra ben mm som att kalla någon för fet? Somliga har svårt att gå ner i vikt, andra att gå upp! That's life!
Kommentera