femtesstic.blogg.se

Jag har kollat på första avsnittet av Fittstim - min kamp. Jag är besviken. Förväntningarna var låga, då de som sett programmet innan det gick ut i tv-apparater runt om i landet, sågat programmet längs fotknölarna. Belina Olsson reser runt bland de som vågar stå upp för att de vill förändra synen på kvinnor och män, som tycker att kön inte borde var den mest avgörande faktorn för hur barn och vuxna bemöts, som tycker att hen är ett ord som behövs i dagens samhälle. Belinda Olsson sitter mest och ser förvånad, uttråkad och besvärad ut. Hon visar upp ett fenomen eller en reaktion, utan att på något vis lyfta fram ideologin eller tankarna bakom. Det är det grundaste program jag sett. Jag blir besviken. En så viktig fråga får 3 timmar och den som gjort programmet fjantar bort tiden med att söka medhåll, eller att vinkla saker till att passa hennes förvirrade syn på feminismen.

 

Det som stör mig oerhört är när hon "försöker reda ut" det här med hen. Hur hon raljerar över detta "löjliga" ord. Har hon missat att detta är ett ord som faktiskt beskriver vissa personer, liksom han och hon beskriver andra? Har hon missat att hen ger personer en identitet som det tidigare varit omöjliga att uttrycka med ett pronomen? Det är egentligen inte konstigt att hon kan sitta och påstå att feminismen gått vilse, när hon missar sådana viktiga kamper som rätten att alla ska få tillgång till sitt kön oavsett vad det är. Inte konstigt, men frustrerande och respektlöst.

 

Belinda besöker ett dagis där personalen aktivt jobbar med att inte sätta barn i redan förutbestämda roller. De undviker att ständigt bekräfta för killarna att de är häftiga och för tjejerna att de är söta. Barnen ser ut som vilka barn som helst. De leker och dansar. Är glada, allvarliga, nyfikna.

 

Belinda besöker en hjärnforskare som säger att det finns skillnader mellan manliga och kvinnliga hjärnor. Han säger också att skillanderna är större mellan individer än mellan kön. Detta tolkar Belinda som att vi kanske ska behandla pojkar och flickor olika ändå? Och det kanske vi ska, men inte utifrån förutfattade meningar om vad pojkar gör och vad flickor gör. Vad kunskap om skillnader kan användas till är att ge bättre undervisning, då det är den enda aspekt jag någonsin läst om som påtalar skillnader mellan könen på ett vetenskapligt vis. Detta betyder alltså inte att pojkar måste vara häftiga och utåtagerande, och att flickor ska vara tysta och duktiga, utan att de lär sig på olika vis och tänker på olika vis.

 

Kritiken mot de som förespråkar användandet av hen och dessa dagis är att de försöker utrota könen. Sanningen kunde inte vara längre ifrån. De jobbar med att sudda ut gränserna för de könsroller som finns. Och även med att lyfta fram fler kön än det manliga och det kvinnliga, så en borde egentligen säga att de jobbar för fler kön och inte för färre. Och de jobbar för att lyfta fram att de könsroller vi är så vana att se, att vi rakt av accepterar att det är så män och kvinnor är, är sociala konstruktioner, som hållit sig kvar sedan Sverige var ett betydligt mindre utvecklat och mer religiöst land. Då kvinnan var hemma och vårdade, och mannen var ute och försörjde.

 

Så hur kan jag så säkert säga att det vi ser som kvinnligt och manligt i Sverige är just konstruktioner? Beviset för att könsroller är konstruerade, är att de ser olika ut på olika ställen på jorden. Det finns platser i Afrika där en kvinna som legat med många innan hon gifter sig får högre status. Det finns platser i Afrika där kvinnor anses som starka och modiga. Hur rimmar detta med synen vi har här i Sverige att kvinnor som ligger med många stämplas som horor och slampor och äckliga? Att kvinnor är fegare och känsligare än män? Är det inte samma kön som får olika bemötande för samma beteende? Är det inte samma kön som tillskrivs olika egenskaper? Det är ett tydligt exempel på att värderingar läggs på en person baserat på dennes kön, och de totalt motsatta synerna på kvinnor och män som finns i olika kulturer bevisar att en egenskap inte alls är kopplad till ett specifikt kön.

 

Detta att använda hen är alltså inte alls samma sak som att säga -Du får inte vara pojke/flicka. För pojke, flicka eller annat alternativ är något som du föds till. Vad de jobbar med på dessa gensumedvetna dagis är att varje barn ska få chans och möjlighet att utvecklas till de individer de själva känner att de är. Barn kan vara söta, barn kan vara häftiga. Men det ska vara upp till dem att känna efter vad och vem de är, och inte bankas in i deras skallar av alla vuxna som påpekar för dem gång på gång att de förväntas vara på ett visst sätt.

 

Cisperson; att uppfatta sig själv som samma kön som världen. Det "klassiska" (och förlegade) man eller kvinna.

Transperson; att födas som ett mellanting, en blandning av eller inget av de två kön vi är så vana vid eller med en könsidentitet som inte "matchar" det biologiska könet.

 

Alla har lika stor rätt att mötas med respekt och ett vokabulär som kan beskriva dem som personer. Och alla har rätt att själva bestämma vilket pronomen som bäst stämmer in på dem. Till exempel; Om någon ser sig själv som kvinna, är det din uppgift att acceptera detta och kalla personen i fråga för hon, oavsett om det stämmer överens med din "verklighet" eller inte. Det kränker inte dig att acceptera dennes könsidentitet. Däremot är det kränkande att inte erkänna en persons uppfattning av sig själv. 

 

Hur detta kan vara så provocerande är för mig en gåta. Enda anledningen är att det grundar sig i en djup okunskap, eller möjligen rädsla för att just du måste sluta vara den du är. Men om du känner dig som man/kvinna så är du man/kvinna. Ingen är intresserad av att ta den identiteten ifrån dig. Intresset ligger i att inte på förväg lägga värderingar till ditt biologiska kön, och i att ge utrymme för din könsidentitet - och den vet bara personen själv om. Och alla borde ha rätt att få utforska och utveckla den identiteten fritt från pekpinnar och könsnormer.

 

 

Debatten kring kön och könsroller, och deras vara och icke vara, är en mycket viktig del i den feministiska kampen för allas rätt till lika värde. Jag tycker att hen är ett av de viktigaste ord som någonsin konstruerats, och det borde självklart ha en lika given plats i det svenska språket som han och hon. Att detta ord förlöjligas och förminskas i debatterär ett stort problem, som bara envist användande av ordet och fortsatta försök till att sprida kunskap kan ändra på. En dag ska hen vara lika självklart som han och hon.