Igår deltog jag tillsammans med Plattform för Solidaritet i en manifestation mot Sverigedemokraterna. Här kommer min redogörelse för vad jag upplevde, min syn på hur det gick och varför det är så viktigt att vi som vill ha en vänligare och mer accepterande värld vågar stå upp för vad vi tror på.
På plats fanns många olika grupperingar som på olika sätt valde att visa för Jimmie Åkesson och partiet han leder vad de tycker om deras människosyn. Det fanns de som ropade ramsor som "Den som flyr har inget val! Ingen människa är illegal!" och "Vad ska vi göra? Stoppa rasismen? När? Nu!". Det fanns de som spelade musik och dansade. Det fanns de som vände ryggen till i tystnad. Det fanns de som höll upp banderoller och plakat. Alltså inga attacker eller hot utan en samlad manifestation mot de åsikter som Sverigedemokraterna sprider.
Det var en fredlig manifestation. Vi hade fått en plats angiven av polisen där vi stod med våra plakat och ryggar vända mot Åkesson. Runt omkring var stämningen hög och full av gemenskap. Folk var mycket engagerade och det är inget annat än bra. Men sen tyckte polisen att det var lite väl högljut och bestämde sig för att flytta folksamlingen lite bakåt. Och hur börjar de denna förflyttning? Genom att köra in i oss som står tysta på angiven plats med en polisbuss! De varken tutade eller varnade på annat sätt utan plötsligt hade vi en stor polisbuss som knuffade på oss. Och ja, det är faktiskt jäkligt läskigt! En person halkade till och blev då knuffad av en polis som skrek att hen "skulle ge fan i polisbilen". Ursäkta att vi står på angiven plats och att någon halkar till i förskräckelsen av att bli påkörd. Kändes faktiskt inte alls ok med det tillvägagångssättet.
Det var också ganska läskigt när de började driva på oss med hästar för att vi skulle flytta på oss. Det var dock ganska svårt att ta sig neråt då folk längre ner inte hade förstått ännu att polisen började flytta på oss. Vissa poliser betedde sig som riktiga idoter och var otrevliga och gapiga och allt för fysiska i sin maktutöving. De flesta var dock trevliga och gjorde det de var tvugna att göra, men med ord som "Ja, så där då, ha en fortsatt trevlig dag" och småprat samt leenden när jublet steg mot slutet av manifestationen men jag återkommer till det.
I stort tycker jag nog att polisen gjorde sitt jobb ganska bra och såg till att det gavs lite utrymme för de "många" (OBS! Åkessons egna ord) som ville lyssna på Sverigedemokraterna. Det tog lite tid att flytta på alla då motståndet mot Sverigedemokraterna är stort. Men till slut hade alla flyttat på sig. Grejen var bara den att när vi hade flyttat oss till de nyuppsatta polisavspärrningarna var det exakt 0 (noll) personer som tog plats för att lyssna på vad Åkesson hade att säga. NOLL PERSONER.
Åkesson bara; "The number of people wanting to hear my racist bullshit are nearing singel digits, and that is a lot of people." Ja.. Åkesson är kanske inte känd för att vara så kunnig i ords betydelse men många är ändå ett så pass vanligt ord.
Till slut bestämde sig Sverigedemokraterna, vi tar det igen; SVERIGEDEMOKRATERNA BESTÄMDE SIG FÖR att inte hålla sitt torgmöte. De hade mycket väl kunnat hålla sitt torgmöte. De hade hela torget och en mängd högtalare till sitt förfogande. Enligt polisen var säkerheten god för det var en fredlig manifestation remember? Men klart, det är kanske inte så roligt att hålla tal till ingen? Men det var i alla fall DERAS EGET VAL att packa ihop och åka vidare. Jublet som steg när Jimmie Åkesson klev in i sin svarta bil och åkte därifrån var högt! Och polisen som stod närmast oss log. Från hjärtat.
I media framställdes manifestationen som att den "spårat ur" och att det var "kaos". Det var ungefär 10 sekunder där det såg ut att braka loss och det var när polisen själva var omotiverat hårdhänta med en av aktivisterna. 10 sekunder! Som sedan snabbt lugnade sig. Den enda som under kvällen får komma till tals i media är Jimmie Åkesson som fortsätter med sitt uttjatade dravel om att det var en hop med arga, hotfulla vänsterextremister. DEN ENDA SOM FÅR KOMMA TILL TALS och det efter bilder på några av de ungefär 20 personer av de 1000 närvarande som fick föras bort från torget. Men tack så jävla mycket media för den skildringen. Kan ni i stället skildra hur lugnt och städat och fredligt det hela gick till? Folk blev inte bortsläpade för att de var våldsamma eller hotfulla. De släpades bort för att de vägrade flytta på sig.
Så följer de sedvanliga krönikorna där detta med att stå upp för allas lika värde kritiseras. För folket i finrummen tycker att vi gör på fel sätt. Deras sätt att "föra dialog" och titta åt andra hållet, det är så vi ska göra? Vi har gjort det i 4 år nu och vad som har skett är att rasism har blivit allt mer normaliserat och nu börjar än mörkare krafter i form av Svenskarnas parti och Svenska Motståndsrörelsen krypa fram ur skuggorna. Media har fått bestämma. Några få personer som anser sig vet bättre än folket på gatan. Individer som sitter på utbildning och makt och som regel är vita personer som faktiskt inte personligen hotas av SDs åsikterom att bara vissa är välkomna här.
Men det räcker med de toleranta, undvikande och inbjudande metoderna nu. Sverigedemokraterna ska ut ur finrummen. De ska ut ur riksdagen. De ska ut ur landsting och kommunfullmäktige. Och de ska absolut inte skickas ner till Europa där de kan bygga upp sammarbeten med den mängd rasistiska, nazistiska och fascistiska partier som röstas in på löpande band i Europa idag. Och när politiker och mediafolk misslyckas med att återge den verklighet som medborgarna ser så kommer de till slut att själva börja föra kampen.
"Vi" är varken extremister eller vänster även om de ingår i de som deltar i kampen. Vi är människor som anser att ett civilserat samhälle bygger på en värdegrund där människor respekteras oavsett vad de föddes som. Vi är från olika partier eller från inget parti. Vi är från alla samhällsskikt och utbildningsgrader och vi har fått nog. Ni kan sitta på era kontor och skriva era mästrande krönikor men det skiter vi i. Vi ser vad som händer i Sverige och i Europa och vi minns vad vi fick lära oss i skolan om en hel nation som tittade bort för 70 år sedan. Och vi tänker inte göra samma misstag. För vi är aktivister. Vi är medborgare. Vi är medmänniskor och vi har hjärtan som bultar för alla.
Vi fick Åkesson att hålla truten. När sist hade en krönika den effekten?
Hade ett superfint plakat som jag fick av PfS.
Sverigedemokraterna,
aktivism,
rättvisa,
