femtesstic.blogg.se

Mannen vill gärna att Kvinnan tar ansvar för de rådande strukturerna som finns i samhället. Men utan att för den skull kritisera Mannen! I slutändan är allt ändå Kvinnans fel.

 

När Kvinnan kräver emotionellt engagemang av Mannen i ett förhållande är hon tjatig och krävande och kvävande och borde slappna av och sluta vara så sur jämt. Mannen avsäger sig allt ansvar och lägger det på Kvinnan att ändra sig så att situationen blir bättre.

 

När Kvinnan säger ifrån att hon är trött på att alltid se unga, lättklädda, normperfekta kroppar exponeras i media, tycker Mannen att Kvinnan ska jobba på sin egen självkänsla om hon nu blir så nedstämd av detta. Dessutom så borde ju Kvinnan sluta ställa upp på sådana bilder då om det nu är så himla dåligt?

Mannen avsäger sig allt ansvar och lägger det på Kvinnan att ändra sig så att situationen blir bättre.

 

När Mannen slår ner, hotar eller dödar sina medmän och medkvinnor borde Kvinnan sluta att uppmuntra machobeteendet.

Mannen avsäger sig allt ansvar och lägger det på Kvinnan att ändra sig så att situationen blir bättre.

 

När Kvinnan protesterar mot systemet att hon får de lägsta lönerna tycker Mannen att hon får skylla sig själv om hon nu är så dum att hon väljer lågavlönade yrken. Om hon nu vill ha högre lön är det väl bara att byta jobb. Eller löneförhandla.

Mannen avsäger sig allt ansvar och lägger det på Kvinnan att ändra sig så att situationen blir bättre.

 

När Mannen våldtar Kvinnan borde Kvinnan med konstens alla medel ändra sitt liv, sina kläder, sitt sätt att umgås, när hon vistas utomhus, var hon vistas utomhus och sin framtoning för att undvika detta. Att hemmet och bekanskapskretsen är den farligaste platsen väljer han att inte se.

Mannen avsäger sig allt ansvar och lägger det på Kvinnan att ändra sig så att situationen blir bättre.

 

Men nu har vi försökt den här metoden i ganska många decennier. Den verkar inte fungera speciellt bra. Kvinnan får slita, bråka, skrika och protestera sig till minsta lilla ändring. Trotts att Mannen i det stora hela tycker att Kvinnan ska lösa situationen så tillåts hon inte delta i den utsträckning som behövs för att få fram lösningar. Hur vore det om Mannen i stället för att i bästa patriarkala stil förvänta sig att Kvinna  ska förvalta relationer, lösa situationer och på alla tänkbara sätt se till att Mannen slipper engagera sig så lite som möjligt, tog på sig uppgiften att granska sig själv och sitt beteende? Hur vore det om Mannen kunde lyssna när Kvinnan säger att det är Mannens värld som gör att Kvinnan hamnar i ovan nämnda situationer? Hur vore det om Mannen i stället för att förvänta sig att Kvinnan ska lösa problemet någonstans i periferin utan att störa honom och hans privilegier steg åt sidan och lät Kvinnan lösa problemen inifrån? 

 

För så länge Mannen sitter som en stoppkloss i varenda dörr till maktens korridorer kommer vi att stå och stampa på den här fläcken. Tursamt nog är det så att Kvinnan numera har hittat andra vägar att komma åt makten än just i dessa korridorer. Men det går fortfarande för långsamt. Ett lavemang för att skölja bort dessa förstoppade proppar vore önskvärt. Lavemanget heter insikt.

 

Det är inte Kvinnans oförmåga att lösa problemet som är problemet.

Det är Mannens oförmåga att inse sin egen del i problemet som är problemet.